Natur & naturvård

Skanna QR-koden för att komma till sidan där du kan tipsa om ditt favoritträd!

Naturområden och naturreservat

Naturen i Älmhults kommun är varierad. I sydöstra hörnet finns ett kuperat landskap med flyttblock, medan marken i norr är frodig tack vare diabasberggrunden.

Det finns många markerade vandringsleder både nära tätorterna och i naturreservaten. För den som föredrar att cykla finns även många mil av småvägar runt om i kommunen.

I Sverige finns cirka 4 000 naturreservat, varav 12 ligger i Älmhults kommun. Naturreservat är den vanligaste formen av skyddad natur i Sverige. Ungefär 75 procent av dem finns i fjällvärlden. Regering och riksdag har lyft fram att naturreservaten spelar en viktig roll i att skydda värdefull natur.

Varför har vi naturreservat?

Naturreservat bildas för att:

• bevarandet av biologisk mångfald
• vårda och bevara värdefulla naturmiljöer
• skapa områden för friluftslivet
• skydda, återställa eller skapa värdefulla naturmiljöer och livsmiljöer för hotade arter

Ett naturreservat har ett permanent skydd. Det innebär att växter, djur och naturmiljöer får möjlighet att utvecklas utan att påverkas av ingrepp som kan skada dem.

Länsstyrelsen i Kronobergs sida om skyddad natur Länk till annan webbplats.

Våra naturreservat och naturområden

I Älmhults kommun finns det 12 naturreservat med varierad natur. De är fina friluftsområden för vandring och avkoppling.

Höö

Höö är en ö med broförbindelse till fastlandet och har en av Smålands mest artrika miljöer. Här finns ängar, åkrar, betesmarker och lövskog. Vid sjön Möckeln kan du promenera och njuta av friluftsliv.

Östra Tångarne

Naturreservatet ligger väster om Diö på vägen mot Höö. Här finns fastmark och en lång strandlinje och en del av sjön Möckeln. Sjöns varierande vattennivåer skapar en livsmiljö för många sällsynta växter och djur.

Taxås

Taxås naturreservat är känt för Taxås klint, en höjd med utsikt över sjön Möckeln – perfekt för en picknick. Området består av ädellövskog och gammalt odlingslandskap.

Stenbrohult

I Stenbrohults naturreservat finns ängs- och betesmarker, före detta åkrar, lövskog och barrskog. Området ingår i sjön Möckelns avrinningsområde som är en del av Helge å.

Kronan

Kronan ligger längs Möckelns strand och består av ädellövskog. Reservatet är en diabashöjd med unika växtförhållanden. Den högsta punkten ligger 30 meter över sjöns yta.

Möckelsnäs

Möckelsnäs består mest av ädellövskog som är hem för många sällsynta lavar, mossor, svampar och skalbaggar. Det är viktigt att skydda den gamla skogen och miljön. Ibland blir det översvämningar i skogen nära stranden där det växer al, björk, asp och vide. De har stora naturvärden som är viktiga att skydda och bevara.

Stockanäs

Reservatet består främst av blandskog, men det finns också igenvuxen odlingsmark med ädellövträd. Här lever många sällsynta arter som vedsvampar och skalbaggar. De är beroende av gammal skog och döda träd. En äldre kyrkväg går genom reservatet och den används fortfarande.

Hökhult

Hökhult har bokskog, blandad ädellövskog, lövsumpskog och trädklädda betesmarker. Det har under långt tid tillbaka funnits människor i området vilket har påverkat miljön. Det syns på de hamlade träden, odlingsrösen och stenmurar.

Hallaböke

14 hektar av området Hallaböke är naturreservat. Skogen är blandad och boken dominerar men där finns även ek. Det finns ännu inga friluftsanläggningar här.

Göteryd

Göteryds naturreservat är 100 hektar stort och har en anlagd stig med spångar över blöta områden. Utefter stigen finns skyltar om naturen, kulturvärden och områdets historia. Stig och information är ett samarbete mellan Göteryds hembygdsförening och Älmhults kommun.

Vakö myr

Den stora Vakö myr är en av de största kalmyrarna i södra Sverige. Den öppna ytan är sex kvadratkilometer stor och helt unik så här långt söder ut. HHär bodde människor fram till för hundra år sedan. Det finns inga byggnader kvar men du kan fortfarande se spår av husgrunderna.

Siggaboda

Siggabodas dramatiska naturreservat består av urskog och bokblandskog. Platsen visar fortfarande vad stormen Gudrun, som härjade år 2005, innebar för skogen i stora delar av södra Sverige. Mycket av urskogen ligger kvar på marken samtidigt som ny skog växer upp.

Bökhults hagar

Bökhult ligger nära Älmhult tätort längs södra Möckeln och har odlingslandskap och lövskog med höga naturvärden. Här finns stigar omgärdade av smålandsstaket och betesmarker med en historia av hävdbete med hästar och får. Hur mycket det betar varje år varierar.

Sjöastadbygd - På gårdagens stigar

En sex kilometer lång kulturstig visar lämningar från gammal bebyggelse och bortglömda verksamheter. På 1800-talet var jordbruket här magert, vilket gjorde det svårt för lokalbefolkningen i södra Pjätteryds socken att försörja sig.

• Upptäck våra naturreservat på Naturkartan Länk till annan webbplats.
• Upplev och vandra i våra naturreservat och naturområden

Sjöar och vattendrag

Det finns många sjöar och vattendrag i Älmhults kommun. Ett av de största vattendragen är Helge å, som rinner genom kommunen och vidare till Skåne.

De stora sjöarna heter Möckeln, Femlingen, Vissjön, Örsjön, Römningen, Virestadsjön, Vinen, Steningen och Kalvasjön.

Sjön Möckeln

Sjön Möckeln är den tredje största sjön, på den småländska sjöplatån, efter Bolmen och Åsnen. Det är en näringsfattig brunvattensjö med lågt pH-värde. Sjön har drabbats av försurning och kalkas regelbundet.

Helge å

Helge å är ett av Sydsveriges största vattendrag med ett avrinningsområde på 4 725 km2. Ån har sina källflöden i det myrrika urbergsområdet på sydsvenska höglandet samt i sjön Femlingen i Älmhults kommun.

Avrinningsområdet består till 55 procent av skog, 15 procent åkermark, 7 procent betesmark, 5 procent vattenyta och 19 procent övrig mark. Skogsmarkerna finns främst i den norra delen av avrinningsområdet. I söder dominerar jordbruksmark, där belastningen främst består av kväve och fosfor.

Läs mer om att paddla längs med Helge å

Bostads- och tätortsnära natur

Bostadsnära natur är de grönområden och skogsdungar som ligger nära våra bostäder. Det kan också vara gröna stråk mellan bebyggda områden.

Dessa områden är viktiga eftersom de är lättillgängliga och ofta besöks av invånarna. De kan också ha höga naturvärden och värdefulla kulturmiljöer.

Älmhults grönområden, parker, stränder och vatten bidrar till en hållbar stadsutveckling genom att främja biologisk mångfald, förbättra välbefinnandet och anpassa staden till klimatförändringar. Grönskan är viktig för stadens ekosystemtjänster. Naturområdena nära tätorten har stor betydelse för lek, rekreation och upplevelsen av ett allmänt välbefinnande. Grönska ger upplevelse av årstidsväxlingar, skapar identitet och ger staden karaktär.

Genom att arbeta med att utveckla natur nära bostäder kan vi förbättra förutsättningarna för exempelvis hälsa, klimatanpassning och biologisk mångfald.

Naturvårdsarbete

Älmhults kommun har en fantastisk och omväxlande natur som vi värnar om. Naturvårdsarbetet syftar till att bevara och utveckla naturvärden, biologisk mångfald och ekosystemtjänster. Vi vill också sprida kunskap och förståelse för naturen och möta människors behov av att använda den.

Vi behöver naturen

Naturen ger oss rent vatten, mat och skydd mot översvämningar och stormar. Vi är beroende av naturens resurser och att naturen kan hjälp oss att överleva. För att naturen ska kunna hjälpa oss och ge oss dessa viktiga resurser behöver ekosystemen vara stabila och fungera väl. Då kan naturen och dess ekosystem hantera störningar som sjukdomar hos djur och växter, miljökatastrofer och allvarliga utsläpp.

En stor variation av både djur och växter gör att naturen klarar av dessa utmaningar bättre, därför behöver vi vara rätta om naturens ekosystem.

Därför behöver vi bevara den biologiska mångfalden

Ju större den biologiska mångfalden är i naturen, desto bättre rustad är människan att möta framtidens utmaningar, som exempelvis klimatförändringar. Att bevara och utveckla den biologiska mångfalden är avgörande för att långsiktigt garantera välfungerande ekosystem vilket i förlängningen är en förutsättning för människans fortsatta överlevnad.

Läs Älmhults kommun naturvårdsplan

Naturinventeringar

För att kunna bevara den biologiska mångfalden är det viktigt att ha god och aktuell kunskap om naturmiljöer och arter och om den biologiska mångfalden. Kommunen gör därför olika naturinventeringar som används som underlag i beslut om miljöprövningar, samhällsplanering och bygglov.

Här följer en sammanställning av några inventeringar som är gjorda i Älmhults kommun.

Bokhultet, Älmhults kommun

• Inventering av Fåglar Bokhultet, 2013 Pdf, 2.9 MB.
• Inventering av vedlevande skalbaggar Bokhultet, 2013 Pdf, 9.3 MB.
• Inventering av kryptogamer och kärlväxter Bokhultet, 2013 Pdf, 10.6 MB.

Västra Bökhult och Hökhult

Inventering och bedömning av naturvärde, Västra Bökhult och Hökhult, 2015 Pdf, 8.5 MB.

Strandnära delar av Möckeln

Naturvärdesinventering, strandnära delar av Möckeln, 2014 Pdf, 6.2 MB.

Haganäs

• Naturvärdesinventering Haganäs, 2010 Pdf, 6.2 MB.
• Översiktlig naturvärdesbesömning och inventering av skyddsvärda lavar, Haganäs, 2003 Pdf, 1.6 MB.
• Översiktlig inventering av natur- och kulturmiljövärden i Haganäsområdet, 2009 Pdf, 96.5 kB.

Diö stationsäng

Diö Stationsäng ligger söder om Diö järnvägsstation.

Trakten kring Diö har ovanligt många, örtrika ängsmarker som har funnits länge, bland annat de som ligger runt Linnés hembygd i Råshult och Stenbrohult. Just att det är gamla ängsmarker och andra gräsmarker i landskapet har gjort att många hotade fjärilar, vildbin och andra steklar finns kvar i området.

Idag fungerar också vägbankar, järnvägsbankar och dikesrenar ofta som ersättning för traditionella slåtterängar, som idag har blivit åkermark eller planterats med skog. Delar av Diös värdefulla biologiska värden med blottad sand och torrängsflora förstördes när Påga tågstationen byggdes i Diö.

Under 2012 och 2013 återskapade vi en miljö med typisk torrängsflora, med värdväxter för områdets hotade fjärilar, vildbin och andra steklar. Projektet att restaurera och sköta den artrika banvallen vid Diö järnvägsstation är ett led i Trafikverkets, Länsstyrelsens och Älmhults kommuns arbete med åtgärdsprogram för hotade arter.

Ta gärna en promenad på ängarna för att njuta av blommorna, se fjärilarna fladdra och lyssna till surret från sällsynta vildbin.

Kommunens skogar

Älmhults kommun har värdefulla skogstillgångar. Skogarna bidrar till friluftsliv och rekreation för att förbättra välbefinnande och hälsa. Skogen ska vara en resurs för både människor och djur. Kommunens skogsbruk ska vara långsiktigt och hållbart, och hantera både nuvarande och framtida klimatutmaningar. Älmhults kommun äger cirka 1 150 hektar skog, varav en stor del ligger nära bostadsområden.

Skogsskötsel

Kommunens skogsbruk är miljöcertifierat enligt FSC® och PEFC®. Vissa skogar, som urskogar, ädellövskogar och sumpskogar, är särskilt viktiga att bevara ur naturvårdssynpunkt och kan undantas från normalt skogsbruk. Där tas naturvårdshänsyn när de sköts om.

Reservat är ett sätt att skydda känsliga miljöer. Skogar med blandade trädslag, olika åldrar, döda träd och naturliga vattendrag har bättre förutsättningar att ge plats åt många olika arter jämfört med täta barrskogar som ofta är resultatet av dagens sätt att bruka skogen.

• Läs mer om FSC® Länk till annan webbplats.
• Läs mer om PEFC® Länk till annan webbplats.
• Riktlinje för Älmhults kommuns skogsförvaltning Pdf, 407.9 kB.

Tätortsnära skog

Vi sköter skogen nära tätorter med större hänsyn än traditionellt skogsbruk för att bevara naturvärden och skapa trivsamma miljöer för invånarna. Linnébygdens naturskyddsförening har tagit fram en plan för hur vi ska sköta tätortsnära skog, och Skogssällskapet har gjort motsvarande planer för vissa fritidsområden.

Skogsdikning

Skogsdikning skadar ofta naturen. Vattenavrinningen från myrar går snabbare. Den för med sig näringsämnen och humus till sjöar och vattendrag, vilket påverkar ekosystemen negativt. Det är också det som gör våra sjöar bruna. Dessutom ökar risken för försurning, och skogens naturvärden minskar.

Du behöver ansöka om tillstånd, för att dika mark, hos Länsstyrelsen i Kronobergs län. Trots regler har många diken grävts felaktigt eller olagligt. Länsstyrelsen har därför blivit striktare med att ge tillstånd och arbetar för att olagliga diken ska fyllas igen.

Vi behöver minska skogsdikningen i kommunen för att skydda naturen.

Varför är det skräpigt i skogen

Vi får ibland synpunkter på att det ser ut som skogen inte sköts. Det kan handla om att döda träd står kvar eller att det lämnats kvar en del ris i när det har avverkats skog. Det beror på att döda träd, död ved och vindfällda träd med rotvälta myllrar av liv!

Många arter av insekter, svampar, lavar och mossor lever i och äter död ved. Ett rikt insektsliv ger i sin tur ett rikt fågelliv. Ihåliga träd är också boplatser åt både fåglar och fladdermöss. Ungefär 70 procent av Sveriges hotade insektsarter lever i död ved någon gång under sin livscykel.

Död ved ett tydligt mål

Idag råder det akut brist på döda träd och död ved i våra skogar. Detta är en stor anledning till utarmningen av den biologiska mångfalden i Sverige. Bristen på död ved uppmärksammas i både de nationella och regionala miljömålen. I miljömålet "Levande skogar" är en ökning av andelen död ved ett tydligt mål.

Olika insekter trivs på olika typer av död ved. Rishögar bildar en mycket speciell miljö med en torr utsida och en fuktig insida och lockar till sig andra insekter än de som lever på grov ved. En högstubbes torra döda ved blir en livsmiljö och en låga i en mer fuktig miljö en annan. Variationen av olika livsmiljöer skapar förutsättningar för en rik biologisk mångfald.

Certifierade skogar

Älmhults kommuns skogar är certifierade enligt FSC, Forest Stewardship Council. Både FSC-standarden och skogsvårdslagstiftningen ställer krav på att befintlig död ved ska sparas vid avverkningar. Skillnaden är att FSC-standarden kräver att man aktivt skapar död ved.

Vi rensar alltid större stigar och vägar från omkullblåsta träd, ris och grenar. Rotvältor, i närheten av stigar och vägar, lägger vi ner när vi tar hand om det omkullblåsta trädet.

I områden med höga naturvärden (exempelvis Ormakulla och Haganäs) samlar vi ihop en del ris och stockar i så kallade faunadepåer. Dessa depåer fungerar som ”insektshotell” och fyller en viktig funktion för den biologiska mångfalden. Faunadepåerna måste fyllas på med nytt ris och stockar med jämna intervaller så att de alltid innehåller död ved i olika nedbrytningsstadier.

Är inte rotvältorna farliga?

Nej, inte så länge rotvältan sitter fast i det omkullblåsta trädet. Dessutom utgör den blottlagda mineraljorden på rotvältan en viktig livsmiljö för vissa insekter. Men det är trots allt viktigt att vara medveten om att rotvältor inte är några lämpliga lekplatser.

Kan jag göra något i min egen trädgård?

Du kan själv bidra till att öka artrikedomen i naturen genom att skapa din egen faunadepå. Genom att spara till exempel gamla träd, stockar eller rishögar i din trädgård så gör du en viktig insats för den biologiska mångfalden.

Invasiva arter i Älmhults kommun

Jättelokan

Jättelokan, även kallad "Jättebjörnloka", sprider sig snabbt och växer i täta bestånd som konkurrerar ut andra inhemska växter. Den liknar hundkex men blir mycket större och innehåller en giftig växtsaft som kan ge svåra brännskador. Därför är det viktigt att bekämpa den i tid.

Så känner du igen jättelokan

Höjd: Vanligtvis 2–3 meter, men kan bli upp till 4–5 meter hög.
Blad: Upp till en meter breda och tre meter långa.
Blommor: Vita, samlade i flockar, upp till 0,5 meter i diameter.

Här finns jättelokan

Jättelokan kom till Sverige på 1800-talet och har spridit sig från trädgårdar till naturen. Frön sprids med vind, vatten, djur, trädgårdsavfall och jord på fordonsdäck. Den växer ofta på fuktiga platser som bäckar, kärr och stränder, men kan också finnas i vägkanter, på industritomter och avstjälpningsplatser.

Kan ge brännskador

Jättelokans växtsaft innehåller ämnen som i kontakt med solljus kan ge brännskador och eksem. Vissa personer kan få livslånga besvär. Barn är lite mer utsatta eftersom de gärna leker på spännande platser, men även trädgårdsarbetare riskerar att skadas. Eftersom skadorna inte känns eller syns direkt kan man få allvarliga brännskador utan att märka det i tid.

Ett hot mot värdefull natur

Jättelokan kan snabbt ta över stora områden och tränga undan andra växter genom att skugga dem och utsöndra ämnen som hämmar deras tillväxt. Jättelokan kan ta död på nästan alla andra växter förutom träd vilket påverka den biologiska mångfalden. Det kan även leda till en ökad erosion längs med exempelvis vattendrag, eftersom marken blir fri från vegetation under vinterhalvåret.

Hur kan vi stoppa spridningen?
För att bekämpa jättelokan krävs tålamod och samarbete. Om den får växa fritt sprids nya frön och gör bekämpningen svårare. En enda planta kan producera upp till 50 000 frön som kan ligga kvar i jorden i flera år. Därför måste man fortsätta bekämpningen i upp till tio år.

Bekämpning av jättelokan är mycket viktig i områden nära bebyggelse, men även utmed vägar, järnväg och vattendrag där växten snabbt sprids.

Vem ansvarar för bekämpningen?

Markägaren är ansvarig för att ta bort jättelokan. Kontakta kommunens parkavdelning om du har frågor om bekämpning av jätteloka. Tekniska förvaltningen har ansvar för den mark kommunen äger. Har du generella frågor om jättelokan och dess hälsorisker kontakta miljö- och byggförvaltningen.

Så här bekämpar du jättelokan

• Använd skyddsutrustning för hud, ansikte och ögon.
• Ta bort växten helt eller svälta ut den genom att skära av delarna ovan jord. Det tar tid men försvagar växten.
• När du kapar stammen välja ett redskap, exempelvis lie, som minimerar risken för att växtsaften stänker.
• Börja tidigt på våren och fortsätt i flera år tills inga nya plantor växer upp.
• Ta hand om avfallet på rätt sätt – avhuggna delar kan ligga kvar, men fröställningar måste brännas för att undvika spridning.
• Om du bekämpar växten kemiskt kolla upp att bekämpningsmedel du använder är lagligt. Det finns förbud eller restriktioner för flertalet äldre bekämpningsmedel.

Genom att agera tillsammans kan vi stoppa jättelokans spridning och skydda både natur och människor!Läs mer om bekämpningsmetoder i bekämpningsplanen för jätteloka Pdf, 2.1 MB.

Jättebalsamin

Jättebalsamin är en snabbväxande växt som kan bli upp till 2,5 meter hög. Den växer ofta i stora grupper. Blommorna är rosa, ibland vita, och stjälkarna är tjocka och rödaktiga. Bladen har sågade kanter och små körtlar vid basen.

Växten blommar i ungefär tre månader och kan sprida sig snabbt eftersom den producerar många frön, mellan 500 och 800 per planta. Fröna behöver en kall period innan de kan börja gro.

Här finns jättebalsamin

Jättebalsamin trivs i fuktiga och mycket näringsrika miljöer som vid vissa stränder, sumpskogar, skogsbäckar, högörtsängar, fuktiga ruderatmarker, hyggen och parker. Arten växer oftast i öppna till halvöppna miljöer. Ofta växer den tillsammans med brännässla, kirskål, vass, pestskråp, mjölkört och strandlysing.

Varför ska den bekämpas?

Jättebalsamin sprider sig snabbt och konkurrerar ut nästan all annan växtlighet. Den påverkar markens näringsbalans och bildar ett lager av döda växtdelar som inte bryts ner ordentligt. Detta gör det svårt för andra växter att växa.

Hur ska den bekämpas?

• Ta bort växten innan den blommar och sätter frön.
• Använd röjsåg eller klinga för att skära ner den.
• Ta bort fröställningar som fallit till marken eftersom de kan mogna efteråt.
• Kontrollera området flera gånger under växtsäsongen och även nästa år för att ta bort nya plantor som grott från gamla frön.

Bekämpningen kan ta flera år innan växten är helt borta.

Viktigt om avfallet

Växtdelarna ska brännas eller lämnas till återvinningscentralen i dubbla, väl förslutna sopsäckar.

Läs mer på SSAM om hur du lämnar in jättebalsamin Länk till annan webbplats.

Vem har ansvaret?

Markägaren är ansvarig för att ta bort jättebalsaminen. Kontakta kommunens parkavdelning om du har frågor om bekämpning av jätteloka. Tekniska förvaltningen har ansvar för den mark kommunen äger. Har du generella frågor om jättelokan och dess hälsorisker kontakta miljö- och byggförvaltningen.

Älmhults kommuns handlingsplan för jättebalsamin Pdf, 1.1 MB.

Kalkning

Vi kalkar våra sjöar, vattendrag och våtmarker för att motverka försurningen. Främsta orsaken till försurningen är den omfattande förbränningen av kol och olja under 1900-talet.

Under 2021 spreds det cirka 1 100 ton kalk i Älmhult, varav 170 ton med helikopter. Resterande sprids med doserare och båt.

Läs mer i Älmhults kommuns kalkningsplan 2021 - 2023 Pdf, 527.1 kB.

Bidrag för lokala naturvårdssatsningar (LONA)

Staten avsätter ibland pengar för lokala naturvårdsprojekt, särskilt för att uppmuntra samarbete mellan kommuner och föreningar. Detta är ett bra sätt att hjälpa oss att nå våra miljömål.

Här kan du läsa mer om LONA-bidrag och vilka aktiva projekt vi har i kommunen

Våtmarksarbete

Våtmarksarbete syftar till att öka biologisk mångfald, förbättra vattenhantering och bekämpa klimatförändringar. I projektet Flera våtmarker i Älmhult arbetar kommunen aktivt med att hitta platser med goda förutsättningar för att återskapa våtmarker.

Här kan du läsa mer om projektet Flera våtmarker i Älmhult