Hoppa direkt till innehållet

Jättebjörnloka och Jättebalsamin

Jättelokan även kallad ”Jättebjörnloka” sprider sig mycket lätt och växer i täta bestånd som konkurrerar ut andra inhemska arter. Jättelokan påminner svagt om hundkex men är betydligt större och innehåller ett gift som kan orsaka svåra brännskador, därför är det viktigt att den bekämpas i tid.

jättebjörnloka vid ett vattendrag

Så känner du igen jättelokan

Jättelokan växer vanligtvis till 2-3 meter, men kan bli upp till 4-5 meter hög. Bladen kan bli en meter breda och 3 meter i längd. Blommorna är vita i flockar och kan bli upp till 0,5 meter i diameter. 

Här finns jättelokan

Jättelokan har importerats och spritts i Sverige sedan 1800-talet. Den har ”rymt” från trädgårdar till naturmiljön genom att frön transporteras till nya områden med vind, vatten och djur. Fröna kan även förflyttas genom trädgårdskomposten eller med jord som fastnat på fordons däck. Den växer framför allt i fuktiga områden och påträffas ofta vid bäckar, i kärr och på stränder. Men den kan även växa på torrare platser såsom i vägkanter och banvallar, på industritomter och på avstjälpningsplatser.

Kan ge brännskador

Jättelokans växtsaft innehåller vissa kemiska substanser som i kombination med solljus kan orsaka brännskador och återkommande eksem på huden. Olika personer är olika känsliga, men för en del kan det i värsta fall innebära livslånga men. Barn är särskilt utsatta eftersom de gärna leker i den ”spännande skogen”. Men även trädgårdsarbetare är en riskgrupp. Då skadan uppträder först timmar efter exponering kan kontakten med växten fortsätta utan att man är medveten om följderna, vilket kan resultera i mycket svåra skador.  

Ett hot mot värdefull natur

Jättelokan kan på kort tid ta över stora ytor och utplåna annan växtlighet i sin närhet genom att skugga ut andra arter. Den utsöndrar även ett giftigt ämne som gör att andra växter inte trivs. Jättelokan kan därför ersätta nästan alla andra växter förutom träd. Detta leder till att värdefulla växter försvinner och den biologiska mångfalden påverkas. Det kan även leda till en ökad erosion längs med exempelvis vattendrag, eftersom marken blir fri från vegetation under vinterhalvåret.  

För att bekämpa jättelokan effektivt måste alla hjälpas åt. Det krävs dessutom tålamod och rätt tillvägagångssätt för att utrota växten. Om den får växa fritt på en del marker, mognar ständigt nya frön, som sprids till marker där man anstränger sig att bli av med växten. En enda planta kan producera upp till 50 000 frön, som kan ligga i jorden och vänta på att gro. Man får därför räkna med att hålla efter fröplantor i upp till 10 år. Bekämpning av jättelokan är mycket viktig i områden nära bebyggelse och särskilt där barn kan komma i kontakt med växten, men även utmed vägar, järnväg och vattendrag där växten snabbt kan spridas. 

Vem har ansvaret?

Den som äger eller sköter marken är ansvarig för att jättelokan bekämpas. Kommunen kan hjälpa till med råd om hur du lämpligast bekämpar den. Kontakta kommunens parkavdelning om du har frågor om bekämpning av jätteloka på kommunens mark. Har du generella frågor om jättelokan och dess hälsorisker kontakta miljö- och byggförvaltningen.

Bild på en liten björnloka

Liten björnloka

Hur bekämpar jag jättelokan?

Vid bekämpningen behövs skyddsutrustning för huden, ansiktet och ögonen. Av hänsyn till natur och miljö ska kemiska bekämpningsmedel så långt som möjligt undvikas. I första hand bör någon form av mekanisk bekämpningsmetod användas. Mekanisk bekämpning går i de flesta fall ut på att man tar bort växten helt eller svälter ut den genom att ta bort delarna över jord. Då förbrukas den näring som finns lagrad i roten för att bilda nya växtdelar, vilket tröttar ut växten efter hand.

Bekämpningen bör ske så tidigt som möjligt under våren och fortsätta under flera år tills man är säker på att fröna i marken är utarmade och inga nya växter kommer upp. Avhuggna delar kan ligga kvar, bortsett från eventuella blomställningar med mogna frön. Dessa ska man frakta bort på ett sätt som inte leder till att fröna sprids, för att sedan bränna. Om man vill kapa stammen bör man välja ett redskap, exempelvis lie, som minimerar risken för att växtsaften stänker.

Kemisk bekämpning av jätteloka sker främst med preparat baserade på ämnet glyfosat, det vill säga Roundup och liknande. Bekämpningen bör ske så tidigt som möjligt under våren när växten inte är högre än 20-30 centimeter och sedan upprepas senare under våren. Stor försiktighet måste observeras och man bör se till att medlet inte drabbar annan vegetation än jättelokan. Glyfosat är mycket giftigt för exempelvis fisk och kan skada den biologiska mångfalden. Man bör därför hålla ett tillräckligt långt skyddsavstånd till vattendrag eller undvika kemisk bekämpning inom känsliga områden. Observera att det kan finnas förbud eller restriktioner för kemisk bekämpning inom vattenskyddsområden.

Läs mer om bekämpningsmetoder i bekämpningsplanen.
BekämpningsplanenPDF (pdf, 2.1 MB).

 

Så känner du igen Jättebalsamin

Jättebalsamin, rosa hög blomma, på en äng.

Jättebalsamin kan bli upp till 2,5 meter hög och oftast växer den i stora bestånd. Blommorna är rosa och ibland vita, stjälkarna är grova och ofta rödaktiga. Bladen har sågade kanter, vid basen med skaftade körtlar.

Jättebalsamin är en snabbväxande ettårig växt vars blomning kan pågå i cirka tre månader. Arten är både insekts- och självpollinerande och har en hög fröproduktion med 500 till 800 frön per planta. Fröna kräver en köldperiod för att kunna gro.

Här finns Jättebalsamin

Jättebalsamin förekommer i fuktiga till blöta, mycket näringsrika miljöer såsom näringsrika stränder, rika sumpskogar, skogsbäckar, högörtsängar, fuktiga ruderatmarker, hyggen och parker. Arten växer främst i öppna till halvöppna miljöer då den har en viss känslighet för skuggning. Ofta växer den tillsammans med brännässla, kirskål, vass, pestskråp, mjölkört och strandlysing.

Varför ska den bekämpas?

Jättebalsaminen är mycket konkurrenskraftig och tränger undan i stort sett all annan växtlighet. Den förändrar också näringsomsättningen och bildar lager av döda men inte nedbrutna växtdelar på marken (förna) som konkurrerar ut andra arter.

Hur ska den bekämpas?

Spridning av jättebalsamin kan förhindras genom att växten tas bort gärna med röjsåg eller klinga innan den blommar och sätter frö.

Ta bort fröställningarna som trillat ner på marken då de kan eftermogna. Titta till område senare under växtsäsongen och även följande år för att ta bort växter som har grott från frön i marken.

Växtmaterialet ska inte komposteras utan förbrännas eller lämnas till återvinningscentral i dubbla väl förslutna sop-säckar. Du kan läsa mer på https://www.ssam.se/vara-tjanster/tradgardsavfall/invasiva-frammande-arter.html om vad som gäller i Älmhults kommun.länk till annan webbplats

Bekämpning av jättebalsaminen kan ta flera år för att lyckas.

Vem har ansvaret?

Den som äger marken där jättebalsaminen växer är ansvarig för att bekämpa den. Kontakta kommunens parkavdelning om du vill ha råd.

Kommunägd mark har tekniska förvaltningen ansvar för. Här kan du läsa Älmhults kommuns handlingsplan för Jättebalsamin.PDF (pdf, 1.1 MB)