

Linné hade turen att leva sitt liv under upplysningens tid, en period i Europa då vetenskapen gjorde stora framsteg. Det var också då som mönster och system växte fram.
Linné blev en av Sveriges genom tiderna största vetenskapsman. Han hade sin specialitet inom botaniken och medicinen, men var samtidigt en mångsidig entreprenör.
Hans beundran och längtan efter barndomsbygden kommer ofta till uttryck i hans beskrivningar av området vid återkommande besök. Vid återkomsten från Skånska resan 6 augusti 1749 skrev han: "Blomstren, mina ungdoms leksyskon vid Stenbrohult jämte Möcklens stränder, bad jag nu fara väl."
Stenbrohultssonen adlades som Carl von Linnéaus. Han dog 1778 och är begravd på den tidens finaste plats - Uppsala domkyrka.