
Linné hade turen att leva sitt liv under upplysningens tid, en period i Europa då vetenskapen gjorde stora framsteg. Det var också då som mönster och system växte fram.
Linné blev en av Sveriges genom tiderna största vetenskapsman. Han hade sin specialitet inom botaniken och medicinen, men var samtidigt en mångsidig entreprenör.
De resor Linné utförde i Sverige hade till syfte att utveckla välstånd och ekonomi i samhället i stort. Han försöker samla kunskap och erfarenheter kring dåtidens näringsliv för att sprida dessa runt om i riket och utveckla näringarna.
Hans beundran och längtan efter barndomsbygden kommer ofta till uttryck i hans beskrivningar av området vid återkommande besök. Vid återkomsten från Skånska resan 6 augusti 1749 skrev han: "Blomstren, mina ungdoms leksyskon vid Stenbrohult jämte Möcklens stränder, bad jag nu fara väl."
Stenbrohultssonen adlades som Carl von Linnéaus. Han dog 1778 och är begravd på den tidens finaste plats - Uppsala domkyrka.

Under mitten av 1800-talet började industrialiseringen av Sverige att ta fart på allvar. Regeringen satsade på att utveckla landet.
Den viktigaste kommunikationsleden genom Småland var Lagastigen, Markaryd-Ljungby-Värnamo-Jönköping där idag Europaväg 4 går fram. När nu stora pengar skulle satsas på järnvägen, mellan i första hand triangeln Stockholm-Göteborg-Malmö, kändes det givet var järnvägen skulle gå.
Men det kom ett nytänkande. Järnvägen skulle utveckla landet och då borde den ju dras i de mest outvecklade delarna? Till detta hörde det inre av Småland, som bland annat hade mycket skog.
Efter många års diskussioner bestämde riksdagen 1859-60 att järnvägen inte skulle dras utmed Lagastigen genom Småland utan rakt genom den inre obefolkade delen. Detta har ansetts vara kanske det första regionalpolitiska beslutet i den svenska riksdagen och det kom att få mycket stor betydelse. Ungefär var femte mil behövde tåget vatten och kol och det gav upphov till en rad uppväxande orter som Hässleholm, Älmhult, Alvesta och Nässjö. Utan järnvägsbeslutet är det inte troligt att dessa orter haft dagens storlek.
Just 1862 är även årtalet för den första kommunallagen. Tidigare hade kyrkan haft ansvar för den lokala samhällsservicen, men från 1862 bildades tre olika kommuner med beskattningsrätt: kyrkan, landstingen och primärkommunerna. I vår nuvarande kommun fanns sex församlingar som delades upp i kyrklig församling och kommun: Hallaryd, Göteryd, Pjätteryd, Stenbrohult, Virestad och Härlunda. Men dåtidens mest intressanta utveckling skulle ske på platsen där det bara fanns ett par bondgårdar: Älmhult dit spåren växte fram från söder och nådde orten i augusti 1862.

Ingvar Kamprad föddes på Hvita Korset, granne med Almgården, i Klöxhult 1926.
Ingvar Kamprads morfar CB Nilsson ägde en av Klöxhults gårdar och drev en lanthandel där idag värdshuset ligger. Ingvar bodde sitt första år i det sista gula huset på Ljungbyvägen ut mot Pjätteryd. Föräldrarna byggde villa Majtorp, ett vitt hus på en kulle på östra sidan vägen, där familjen bodde till Ingvar var sju år. Därefter flyttade man till farfar i Elmtaryd, Agunnaryd.

På det sättet kom Ingvar Kamprad tillbaka till Älmhult och samma kvarter där morfar drivit lanthandel. Här öppnade första varuhuset 1958. Bolag efter bolag startade sin verksamhet som sedan spridits över världen. Idag är IKEA-företagen ett världscentrum för möbeldesign och en av södra Sveriges största arbetsplatser. IKEA:s betydelse för Älmhults expansion, internationella anda och framgång är odiskutabel. Etableringen 1953 i Älmhult är den viktigaste enskilda händelsen under 1900-talet.
© Bo Bergsjö