Natur & naturvård

Naturvård handlar om att skydda värdefulla områden och arter. Men också om att tillsammans använda naturen och det som naturen ger på en hållbart sätt.

Naturområden och naturreservat

Naturen runt Älmhult är väldigt varierad. Från den unikt kuperade delen i sydöstra hörnet med flyttblock till frodigt i norr tack vare diabasberggrunden. Det finns flera markerade vandringsrundor att välja på, både i tätorternas närhet och ute i naturreservaten. Det finns även många mil småvägar runt om i kommunen för den som föredrar att cykla.

I Sverige finns det ungefär 4 000 naturreservat och 11 av dem ligger i Älmhults kommun. Den största andelen av skyddad natur i Sverige består av naturreservat, där 75 procent ligger i fjällvärlden. Naturreservaten fyller en viktig funktion i skyddandet av värdefull natur, vilket framhålls av regering och riksdag.

Läs mer och upplev våra naturreservat och naturområden

Varför har vi naturreservat?

Följande skäl anges av miljöbalken (Kap7 § 4) för att bilda ett naturreservat:

  • bevarandet av biologisk mångfald
  • vårda och bevara värdefulla naturmiljöer
  • tillgodose behov av områden för friluftslivet
  • skydda, återställa eller nyskapa värdefulla naturmiljöer eller livsmiljöer för skyddsvärda arter

Länsstyrelsen i Kronobergs sida om skyddad natur Länk till annan webbplats.

Sjöar och vattendrag

Det finns många sjöar och vattendrag i Älmhults kommun. Här finns också många vattendrag, till exempel rinner Skånes och Kronobergs största vattendrag Helge å genom kommunen.

Några av de största sjöarna är Möckeln, Femlingen, Vissjön, Örsjön, Römningen, Virestadsjön, Vinen, Steningen och Kalvasjön.

Sjön Möckeln

Sjön Möckeln är den tredje största sjön på den småländska sjöplatån efter Bolmen och Åsnen. Möckeln är en näringsfattig så kallad brunvattensjö eller dystrof sjö med förhållandevis lågt pH, naturligt. Liksom andra liknande sjöar i Sverige drabbades Möckeln av försurningen och kalkning sker idag regelbundet.

Läs mer om Östra Möckeln vandringsled

Läs mer om Sjön Möckeln

Möckeln är länets största oreglerade sjö. Sjön är också speciell på andra sätt. Den är obetydligt förorenad genom utsläpp, vilket medför att det är liten igenväxning vid stränderna. Sjön är förhållandevis näringsfattig. I slutet av 1850-talet sänktes vattennivån i Möckeln med 1,85 meter, i det största sjösänkningsföretaget som genomförts i Kronobergs län.

I och runt sjön finns en artrik flora och fauna, bland annat på grund av den basiska berggrunden. Sjötåtel, strandjordtunga, hårklomossa, stor sotdyna och klockgentiana är några få exempel på ovanliga arter som finns på sjöns stränder eller i angränsande svämlövskog. I flera av kommunenens större sjöar finns en riklig förekomst av olika arter av musslor, till exempel flat dammussla.

Abborre, gädda, gös, ål och lake är några av de vanligaste fiskar som finns i sjön och nedströms i Helge å finns öring. Mal – Smålands landskapsfisk – finns i Kronoberg bara i Möckelnområdet. Här lever den i ett av de starkaste bestånden i Skandinavien. Ytterligare en sällsynt fiskart, faren, förkommer rikligt i sjön.

Bland de fåglar som häckar märks storlom, fiskgjuse, häger och fisktärna. Sjön Möckeln är även en viktig rastplats för storskrake, sångsvan och havsörn. Mindre hackspett har en god population i Möckelnområdets strandnära skogar.

Större öar: Höö, Lång, Marsholm. Det finns 668 öar i Möckeln, 87 av dem ar namngivna.
Fiskbestånd: abborre, björkna, braxen, faren, gärs, gädda, gös, lake, löja, mal, mört, sarv, sik, siklöja, sutare och ål.
Fiskevårdsområde: Det bildades 1988 genom en sammanslagning av Möckelns södra fiskevårdsförening och Möckelns norra fiskevårdsförening. Föreningen har cirka 600 medlemmar fördelat på 344 fastigheter.

Helgeå

Helgeån är ett av Sydsveriges största vattendrag med ett avrinningsområde på 4 725 km2. Ån har sina källflöden i det myrrika urbergsområdet på sydsvenska höglandet samt i sjön Femlingen i Älmhults kommun.

Avrinningsområdet består av 55 procent skog, 15 procent åker, 7 procent betesmark, 5 procent vattenyta och 19 procent övrig mark. Skogsmarkerna är koncentrerade till avrinningsområdets norra del. Slättlandskapet i söder består huvudsakligen av jordbruksmark, där belastningen framför allt består av kväve och fosfor.

Läs mer om att paddla längst med Helgeå

Bostadsnära natur

Med den bostadsnära naturen menar vi de mindre grönområdena eller skogsdungarna i direkt anslutning till våra bostäder. Det kan också vara gröna stråk mellan bebyggda områden.

Den bostadsnära naturen är just på grund av sin närhet särskilt viktig. Det är där de flesta skogsbesöken görs. Där finns ibland också höga naturvärden och värdefulla kulturmiljöer.

Med de naturgivna förutsättningarna samt rätt avvägningar för naturvärden och sociala värden kan vi skapa en rekreationsmiljö som är anpassad efter människors behov, men där vi också värnar andra värden.

Älmhults grönområden med bostadsnära natur, parker, stränder och vatten har stor betydelse för en hållbar stadsutveckling genom att bidra till biologisk mångfald, förbättrat välbefinnande och klimatanpassning. Stadsgrönskan är mycket viktig och utgör bas för stadens olika ekosystemtjänster. Även naturområdena i och i direkt anslutning till tätorten har stor betydelse för lek, rekreation och upplevelsen av ett allmänt välbefinnande. Grönska ger upplevelse av årstidsväxlingar, skapar identitet och ger staden karaktär.

Genom att arbeta med att utveckla och förstärka grönstrukturen kan vi förbättra förutsättningarna för till exempel hälsa, klimatanpassning och biologisk mångfald.

Vanliga frågor och svar om bostadsnära natur

Det finns träd i närhet av min fastighet som står på kommunal mark som fäller löv som hamnar på min tomt de skuggar också min uteplats. Jag skulle vilja att man beskär eller tar ner dem.

Stadens träd och buskar har många funktioner i stadsmiljö. De bildar gröna rum och är den gröna miljöns viktigaste element för detta. Skugga och löv är inget skäl till beskärning eller nedtagning. Att det blåser löv och kvistar är något man får räkna med, sådan är naturen. Oavsett om det gäller frön från en äng två kilometer bort eller löv från närliggande träd som hamnar på din tomt så är det ditt ansvar.

Vi bor nära ett naturområde/skog och vi upplever att där inte blivit röjt på länge. När kommer kommunen och gör det?

Naturområde och skogar är de mest skötselextensiva områdena vi har. Det är inte meningen att det ska klippas gräs eller röjas sly. Det får sköta sig själva mer eller mindre. Underhållet består av gallring och viss fällning som görs i intervall på 5-20 år. Kommunala gång- och cykelvägar hålls farbara och slaghackas i kanten en gång per år.

Ogräset från kommunens mark växer in i min häck/staket. Varför röjer/trimmar kommunen inte intill mitt staket/häck?

Är det ditt eget staket/häck bör du själv hålla efter ytan närmast. Vill du att ytan närmast ska skötas på annat sätt får du själv stå för det.

Jag har grenar från buskar/träd på kommunens parkmark som inkräktar på min tomt. Jag anser att det kan falla för det lutar mot min fastighet jag vill att kommunen tar ner trädet.

Vi fäller eller beskär inte friska träd i onödan. Först och främst vill vi att du anmäler det via vår felanmälan. Därefter gör vi en riskbedömning, grundad på statusen på grenar och träd i övrigt. Om vi gör bedömningen att ett träd är angripet eller att det finns risk vid stark blåst att det ska ramla så utför vi arbetet själva.

Felanmälan i Älmhults kommun

Kan inte kommunen plantera nya träd eller anlägga en rabatt på ett visst ställe?

Vi tar gärna emot förslag och idéer från medborgarna. Om det finns budget och vi anser att det är ett bra förslag så är det inte alls omöjligt att vi förverkligar önskemålet.

Jag vill ha lite trädgårdsarbete utfört på min privata tomt. Kan kommunen hjälpa mig med detta?

Parkavdelningen erbjuder inte trädgårdsskötsel eller trädgårdsanläggning till privata fastighetsägare. Vi får inte konkurrera med andra företag.

Grannens häck skymmer sikte vid min utfart. Kan kommunens parkavdelning åtgärda detta?

Vår rutin är att vi meddelar fastighetsägaren om häcken, gör en uppföljning efter en månad. Om inte häcken är åtgärdad lämnas ärendet över till Miljö och Bygg som har myndighetsåtagande i sådana ärenden.

Får jag lagra ved eller kompost på parkmark utanför min tomtgräns?

Nej du får inte använda allmän parkmark för privata upplag.

Naturvårdsarbete

I Älmhults kommun finns en fantastisk och omväxlande natur som vi är rädda om. Naturvårdsarbetet syftar till att utveckla och bevara naturvärden, biologiska mångfalden och ekosystemtjänster. Vi vill också sprida kunskap och förståelse, och samtidigt möta behoven som människor har av att använda naturen. Läs mer om kommunens naturvårdsarbete i menyn till höger.

Vi behöver naturen

Naturens resurser ger oss människor rent vatten, mat, skydd mot översvämningar och stormar, samt många fler tjänster. Utan naturens resurser överlever vi inte. Avgörande för naturens förmåga att säkerställa tillgången på naturresurser är att det finns stabila och välfungerande ekosystem som kan hantera störningar tillexempel sjukdomsangrepp hos djur eller växter, olika miljökatastrofer eller allvarliga utsläpp. Om det finns både en genetisk och artmässig variation av djur och växter så tål naturen dessa störningar bättre.

Därför behöver vi bevara den biologiska mångfalden

Ju större den biologiska mångfalden är i naturen, desto bättre rustad är människan att möta framtidens utmaningar till exempel i form av ett ändrat klimat. Att bevara och utveckla den biologiska mångfalden är avgörande för att långsiktigt garantera välfungerande ekosystem vilket i förlängningen är en förutsättning för människans fortsatta överlevnad.

Läs Älmhults kommun naturvårdsplan

Naturinventeringar

I naturvårdsarbetet är det viktigt att ha god och aktuell kunskap om den biologiska mångfalden. Detta gäller naturmiljöer och enskilda växt- och djurarter. Kommunen beställer, tar del av och utför därför olika slags naturinventeringar.

Naturinventeringar är också ett viktigt underlag i beslut som rör miljöprövningar, samhällsplanering och bygglov. Här följer en sammanställning av några inventeringar som är gjorda i Älmhults kommun.

Älmhults kommun

Bokhultet, Älmhults kommun

Västra Bökhult och Hökhult

Inventering och bedömning av naturvärde, Västra Bökhult och Hökhult, 2015 Pdf, 8.5 MB.

Strandnära delar av Möckeln

Naturvärdesinventering, strandnära delar av Möckeln, 2014 Pdf, 6.2 MB.

Haganäs

Diö stationsäng

Diö stationsäng är skapad för att hjälpa hotade fjärilar och vildbin. Diö ligger strategiskt mellan ängarna i Råshult och Taxås och på en ås. Mellan diket och banvallen har slyvegetationen avverkats, marken grävts för att skapa blottad sand och såtts med åkervädd, sommarfibbla och kärringtand för vildbin och fjärilar.

Diö Stationsäng ligger söder om Diö järnvägsstation. Trakten har ovanligt många välhävdade, örtrika ängsmarker kvar, bland annat de som ligger runt Linnés hembygd, Råshult och Stenbrohult. Kontinuiteten i hävd och tätheten av örtrika ängar och andra gräsmarker i landskapet har gjort att många hotade fjärilar, vildbin och andra steklar finns kvar i området.

Under 2012-2013 startades ett projekt med att återskapa en miljö med typisk torrängsflora, med värdväxter för områdets hotade fjärilar, vildbin och andra steklar. Projektet att restaurera och sköta den artrika banvallen vid Diö järnvägsstation är ett led i Trafikverkets, Länsstyrelsens och Älmhults kommuns arbete med åtgärdsprogram för hotade arter.

Ta gärna en promenad på ängen och titta på blomsterprakten, upplev fjärlisfladdret och lyssna till surret från några sällsynta vildbin.

Syftet med åtgärderna

Syftet med åtgärderna söder om Diö station är att förbättra och återskapa en solexponerad, torr, mager, sandig och blomrik gräs- och ruderatmark. Detta med grus- och sandblottor för rödlistade vildbin och småfjärilar på ängsmark och torräng. Området närmast dagvattensdiket längs Växjövägen har använts som upplag för rensningsmassor och miljön hade växt igen med slyvegetation. Vägbankar, järnvägsbankar och dikesrenar tjänar ofta som substitut för traditionella slåtterängar och andra gräsmarker som idag övergått i intensivt brukade åkrar eller som planterats med skog som idag sköts för rationellt skogsbruk. Delar av områdets värdefulla biologiska värden med blottad sand och torrängsflora förstördes vid anläggandet av pågatågstationen vid Diö.

Kommunens skogar

Älmhults kommun har cirka 1 800 hektar skog. En stor del av skogsmarken ligger tätortsnära i anslutning till bostadsområden. Kommunen har som långsiktigt mål att den tätortsnära skogen ska möjliggöra friluftsliv och rekreation för att främja välbefinnande och hälsa.

Skogsskötsel

Skogsbruket på kommunens skogsinnehav är miljöcertifierat enligt de skogliga certifieringsmodellerna FSC® och PEFC®.

Ur naturvårdssynpunkt är det speciellt viktigt att kommunens "ur-skogar", ädellövskogar, sumpskogar och även vissa andra lövskogar bevaras. De mest värdefulla områdena måste undantas från normalt skogsbruk. I övriga områden måste naturvårdshänsyn tas vid skötseln.

Reservatsbildningar är ett sätt att skydda känsliga områden. Blandskogar med träd i olika åldrar, döende träd, multnande träd och naturliga vattendrag har större förutsättningar för att ge plats för fler arter än skog av gran eller tall som blir resultatet av dagens skogsbruk.

Policy för Älmhults kommuns skogar Pdf, 161.3 kB.

Tätortsnära skog

I tätortsnära skogsmark måste skogsbruk skötas utifrån andra riktlinjer än traditionellt skogsbruk. Större hänsyn än normalt måste tas; detta sker redan idag i vissa områden. En plan för skötsel av tätortsnära natur finns framtagen av Linnébygdens naturskyddsförening, samt för vissa fritidsområden av Skogssällskapet.

Skogsdikning

Dikning av skogsmark ökar närings- och humustillförseln till våra vattendrag, och minskar dessutom ofta skogens naturvårdsvärde. Den snabba vattenavrinningen från myrar och skogsmark förvärrar försurningen och försämrar vattenbalans och sommarvattenföring i vattendragen.

Tillstånd för dikning eller markavvattning söks hos Länsstyrelsen i Kronobergs län. Mängder av dikningar har utförts i kommunen, och en del av dessa har gjorts felaktigt och i bland till och med olagligt.

Länsstyrelsen har under senare år blivit mer restriktiva i sin tillståndsgivning. Den policy för markavvattning, som antagits av Länsstyrelsen, ger klarare riktlinjer för besluten. Sammanfattningsvis kan sägas att ur naturvårdssynpunkt borde skogsdikningen i kommunen minska kraftigt. Det är även viktigt att olagliga dikningar återfylls och beivras.

Varför är det skräpigt i skogen

Älmhults kommun får ofta synpunkter på att det ser skräpigt ut i skogen. Det kan handla om att döda träd står kvar i skogen eller att det lämnats kvar en del ris och virke i samband med avverkningar. Förklaringen är att död ved myllrar av liv! Ibland lämnas det även kvar vindfällda träd med rotvälta.

Död ved i olika former är nödvändig för ett stort antal arter av insekter, svampar, lavar och mossor. Ett rikt insektsliv ger i sin tur förutsättningar för ett rikt fågelliv. Ihåliga träd erbjuder också boplatser åt både fåglar och fladdermöss. Ungefär 70 procent av Sveriges hotade insektsarter lever i död ved någon gång under sin livscykel.

Död ved ett tydligt mål

Idag råder det akut brist på döda träd och död ved i våra skogar. Detta är en stor anledning till utarmningen av den biologiska mångfalden i Sverige. Bristen på död ved uppmärksammas i både de nationella och regionala miljömålen. I miljömålet "Levande skogar" är en ökning av andelen död ved ett tydligt mål.

Olika insekter trivs på olika typer av död ved. Rishögar bildar en mycket speciell miljö med en torr utsida och en fuktig insida och lockar till sig andra insekter än de som lever på grov ved. En högstubbes torra döda ved blir en livsmiljö och en låga i en mer fuktig miljö en annan. Variationen av olika livsmiljöer skapar förutsättningar för en rik biologisk mångfald.

Certifierade skogar

Älmhults kommuns samtliga skogar är certifierade enligt FSC, Forest Stewardship Council. Både FSC-standarden och skogsvårdslagstiftningen ställer krav på att befintlig död ved ska sparas vid avverkningar. Skillnaden är att FSC-standarden kräver att man aktivt skapar död ved. Men större stigar och vägar ska alltid rensas från både omkullblåsta träd, ris och grenar. Rotvältor i omedelbar närhet av stigar/vägar ska också läggas ner i samband med att vi tar hand om det omkullblåsta trädet.

I områden med höga naturvärden (exempelvis Ormakulla och Haganäs) samlar vi ihop en del ris och stockar i så kallade faunadepåer. Dessa depåer fungerar sedan som ”insektshotell” och fyller därmed en viktig funktion för den biologiska mångfalden. Dessa faunadepåer måste sedan fyllas på med nytt ris/stockar med jämna intervaller så att de alltid innehåller död ved i olika nedbrytningsstadier.

Är inte rotvältorna farliga?

Nej, inte så länge rotvältan sitter fast i det omkullblåsta trädet. Dessutom utgör den blottlagda mineraljorden på rotvältan en viktig livsmiljö för vissa insekter. Men det är trots allt viktigt att vara medveten om att rotvältor inte är några lämpliga lekplatser.

Kan jag göra något i min egen trädgård?

Du kan själv bidra till att öka artrikedomen i naturen genom att skapa din egen faunadepå. Genom att spara till exempel gamla träd, stockar eller rishögar i din trädgård så gör du en viktig insats för den biologiska mångfalden.

Invasiva arter i Älmhults kommun

Jättelokan

Jättelokan även kallad ”Jättebjörnloka” sprider sig mycket lätt och växer i täta bestånd som konkurrerar ut andra inhemska arter. Jättelokan påminner om hundkex men är betydligt större och innehåller ett gift som kan orsaka svåra brännskador, därför är det viktigt att den bekämpas i tid.

Så känner du igen jättelokan

Jättelokan växer vanligtvis till 2-3 meter, men kan bli upp till 4-5 meter hög. Bladen kan bli en meter breda och 3 meter i längd. Blommorna är vita i flockar och kan bli upp till 0,5 meter i diameter.

Här finns jättelokan

Jättelokan har importerats och spritts i Sverige sedan 1800-talet. Den har ”rymt” från trädgårdar till naturmiljön genom att frön transporteras till nya områden med vind, vatten och djur. Fröna kan även förflyttas genom trädgårdskomposten eller med jord som fastnat på fordons däck. Den växer framför allt i fuktiga områden och påträffas ofta vid bäckar, i kärr och på stränder. Men den kan även växa på torrare platser såsom i vägkanter och banvallar, på industritomter och på avstjälpningsplatser.

Kan ge brännskador

Jättelokans växtsaft innehåller vissa kemiska substanser som i kombination med solljus kan orsaka brännskador och återkommande eksem på huden. Olika personer är olika känsliga, men för en del kan det i värsta fall innebära livslånga men. Barn är särskilt utsatta eftersom de gärna leker i den ”spännande skogen”. Men även trädgårdsarbetare är en riskgrupp. Då skadan uppträder först timmar efter exponering kan kontakten med växten fortsätta utan att man är medveten om följderna, vilket kan resultera i mycket svåra skador.

Ett hot mot värdefull natur

Jättelokan kan på kort tid ta över stora ytor och utplåna annan växtlighet i sin närhet genom att skugga ut andra arter. Den utsöndrar även ett giftigt ämne som gör att andra växter inte trivs. Jättelokan kan därför ersätta nästan alla andra växter förutom träd. Detta leder till att värdefulla växter försvinner och den biologiska mångfalden påverkas. Det kan även leda till en ökad erosion längs med exempelvis vattendrag, eftersom marken blir fri från vegetation under vinterhalvåret.

För att bekämpa jättelokan effektivt måste alla hjälpas åt. Det krävs dessutom tålamod och rätt tillvägagångssätt för att utrota växten. Om den får växa fritt på en del marker, mognar ständigt nya frön, som sprids till marker där man anstränger sig att bli av med växten. En enda planta kan producera upp till 50 000 frön, som kan ligga i jorden och vänta på att gro. Man får därför räkna med att hålla efter fröplantor i upp till 10 år. Bekämpning av jättelokan är mycket viktig i områden nära bebyggelse och särskilt där barn kan komma i kontakt med växten, men även utmed vägar, järnväg och vattendrag där växten snabbt kan spridas.

Vem har ansvaret?

Den som äger eller sköter marken är ansvarig för att jättelokan bekämpas. Kommunen kan hjälpa till med råd om hur du lämpligast bekämpar den. Kontakta kommunens parkavdelning om du har frågor om bekämpning av jätteloka på kommunens mark. Har du generella frågor om jättelokan och dess hälsorisker kontakta miljö- och byggförvaltningen.

Hur bekämpar jag jättelokan?

Vid bekämpningen behövs skyddsutrustning för huden, ansiktet och ögonen. Ta bort växten helt eller svälter ut den genom att ta bort delarna över jord. Då förbrukas den näring som finns lagrad i roten för att bilda nya växtdelar, vilket tröttar ut växten efter hand.

Bekämpningen bör ske så tidigt som möjligt under våren och fortsätta under flera år tills man är säker på att fröna i marken är utarmade och inga nya växter kommer upp. Avhuggna delar kan ligga kvar, bortsett från eventuella blomställningar med mogna frön. Dessa ska man frakta bort på ett sätt som inte leder till att fröna sprids, för att sedan bränna. Om man vill kapa stammen bör man välja ett redskap, exempelvis lie, som minimerar risken för att växtsaften stänker.

Observera att det finnas förbud eller restriktioner för kemisk bekämpning.
Läs mer om bekämpningsmetoder i bekämpningsplanen för jätteloka Pdf, 2.1 MB.

Jättebalsamin

Jättebalsamin kan bli upp till 2,5 meter hög och oftast växer den i stora bestånd. Blommorna är rosa och ibland vita, stjälkarna är grova och ofta rödaktiga. Bladen har sågade kanter, vid basen med skaftade körtlar.

Jättebalsamin är en snabbväxande ettårig växt vars blomning kan pågå i cirka tre månader. Arten är både insekts- och självpollinerande och har en hög fröproduktion med 500 till 800 frön per planta. Fröna kräver en köldperiod för att kunna gro.

Här finns jättebalsamin

Jättebalsamin förekommer i fuktiga till blöta, mycket näringsrika miljöer såsom näringsrika stränder, rika sumpskogar, skogsbäckar, högörtsängar, fuktiga ruderatmarker, hyggen och parker. Arten växer främst i öppna till halvöppna miljöer då den har en viss känslighet för skuggning. Ofta växer den tillsammans med brännässla, kirskål, vass, pestskråp, mjölkört och strandlysing.

Varför ska den bekämpas?

Jättebalsaminen är mycket konkurrenskraftig och tränger undan i stort sett all annan växtlighet. Den förändrar också näringsomsättningen och bildar lager av döda men inte nedbrutna växtdelar på marken (förna) som konkurrerar ut andra arter.

Hur ska den bekämpas?

Spridning av jättebalsamin kan förhindras genom att växten tas bort gärna med röjsåg eller klinga innan den blommar och sätter frö.

Ta bort fröställningarna som trillat ner på marken då de kan eftermogna. Titta till område senare under växtsäsongen och även följande år för att ta bort växter som har grott från frön i marken.

Växtmaterialet ska inte komposteras utan förbrännas eller lämnas till återvinningscentral i dubbla väl förslutna sop-säckar. Bekämpning av jättebalsaminen kan ta flera år för att lyckas.

Läs mer på SSAM om hur du lämnar in jättebalsamin Länk till annan webbplats.

Vem har ansvaret?

Den som äger marken där jättebalsaminen växer är ansvarig för att bekämpa den. Kontakta kommunens parkavdelning om du vill ha råd. Kommunägd mark har tekniska förvaltningen ansvar för.

Älmhults kommuns handlingsplan för jättebalsamin Pdf, 1.1 MB.

Kalkning

Vi kalkar våra sjöar, vattendrag och våtmarker för att motverka försurningens negativa effekter på växter och djur. Främsta orsaken till försurning är den omfattande förbränningen av svavelhaltig kol och olja under 1900-talet.

Under 2021 ska det spridas cirka 1100 ton kalk i Älmhult, varav 170 ton med helikopter. Resterande sprids med doserare och båt.

Läs mer i Älmhults kommuns kalkningsplan 2021 - 2023 Pdf, 527.1 kB.

Bidrag för lokala naturvårdssatsningar (LONA)

Staten har avsatt pengar för att stimulera kommuners och ideella föreningars långsiktiga naturvårdsengagemang. Detta är även ett sätt att bidra till att vi når våra miljökvalitetsmål. Projekt kan få bidrag med upp till 50 procent.

Här kan du läsa mer om LONA-bidrag och vilka aktiva projekt vi har i kommunen

Våtmarksarbete

Våtmarksarbete syftar till att öka biologisk mångfald, förbättra vattenhantering och bekämpa klimatförändringar. I projektet Flera våtmarker i Älmhult arbetar kommunen aktivt med att hitta platser med goda förutsättningar för att återskapa våtmarker.

Här kan du läs mer om kommunens våtmarksarbete

Kontakta Servicecenter

Vi svarar på frågor om kommunens service och verksamhet, ring eller skicka e-post till servicecenter.

Stängt Öppnar kl 08.00
Hjälpte informationen på sidan dig?