Undersköterska

Samira Karíc, Ros-Marie Nygren, Ines Puhlman, Ulrika Nilsson, Graciela Ramirez och Gisela Johansson, undersköterskor:

”Ett leende i vardagen får stoltheten att växa”

Som undersköterska är man en viktig person för de boende som behöver insatser och stöd för att klara sin vardag. Arbetet innebär många möten med människor varje dag.

Undersköterskor på Almgården: Samira Karíc, Ros-Marie Nygren, Ines Puhlman, Ulrika Nilsson, Graciela Ramirez och Gisela Johansson

- Vi känner att vi gör nytta varje dag och att vi betyder mycket för andra människor, säger Samira Karic, undersköterska. Hon och hennes kollegor berättar även att de ingår i ett bra arbetslag med gott klimat, tydligt ledarskap och där alla hjälper varandra.

En arbetsdag​​

Om man arbetar heltid som undersköterska på Almgården är man i tjänst från klockan 7 till 16 eller från klockan 13 till 21. Därefter tar nattpersonal över på Almgården.

På morgonen ska de boende stiga upp, klä på sig och äta frukost. Sedan är det mycket under dagtid med aktiviteter, måltider, fika och andra vardagliga bestyr. På kvällen och natten kan de boende ha behov av ytterligare insatser. Att fokusera det friska hos varje människa är en av ledstjärnorna i arbetet.

Viktigt med respekt​​​

Som undersköterska stöttar man de boende så att de kan leva ett så normalt och innehållsrikt liv som möjligt. De som bor på Almgården har olika personligheter, intressen och behov. Boendet ska vara så "hem-likt" som möjligt och insatserna ska anpassas efter önskemål och behov.

– Man äter inte gröt bara för man blir gammal, säger Ulrika, som menar att det viktigt att visa respekt för hur människor vill leva sitt liv även när de blir äldre.

Att de som bor på Almgården är olika gör också arbetet omväxlande. I rollen som undersköterska är man lite allt-i-allo. De boende är i fokus. De ska trivas och känna att de har en trygg och meningsfull vardag.

Återkopplingen ger arbetsglädje och stolthet​​

Många äldre uttrycker dagligen tacksamhet och är överlag väldigt nöjda.

– När jag får det där härliga leendet eller en klapp på kinden från någon som bor här – då känner jag att jag behövs och att det jag arbetar med är viktigt, säger Gisela.

Ytterligare någon tycker att det ofta känns som att man får mångfalt tillbaka på det man ger i jobbet.

– En anhörig sa för ett tag sedan att hon känner sig så trygg med att hennes mamma bor här. Det värmer och är gott att höra. Då känner jag verkligen att vi har lyckats, säger Gisela.

Nöjda med yrkesvalet​​

Hur kom det sig att Gisela, Graciela, Ulrika, Ines, Ros-Marie och Samira valde att bli undersköterskor egentligen? Anledningarna varierar såklart men de har en sak gemensamt – glädjen att få arbeta med människor.

– Jag började som praktikant och märkte att jag trivdes jättebra. Jag har aldrig ångrat mitt val utan stortrivs med jobbet, säger Ulrika.

Samira började med att prova jobba inom äldreomsorgen och tyckte det var roligt och intressant. Därefter sökte hon in till utbildningen som undersköterska. Hon känner idag att hon har hamnat rätt.

Ros-Marie berättar att det var en slump att hon hamnade i yrket men hon känner sig i dag både glad och stolt över yrkesvalet.

Vi använder cookies för att förbättra din upplevelse. Genom att surfa vidare accepterar du dessa cookies.